mariecarinajohansson

 

 

 Nu har bordet fått en hylla som jag spikat ihop av golvrester som jag hittade i snickarbon.
 Jag tycker det är så roligt att återanvända och pussla ihop något nytt av gammalt "skrot", så de gamla golvplankorna fick duga. Konsollerna hade vi på bordet förut för att hålla upp extraskivorna.

 

Jag satte också dit två hjul på benen på den ena sidan. Först kapade jag benen och tog bort lika längd som hjulen är höga. Så blir bordet plant även fast jag skruvat dit nya hjul. När jag vill flytta på köksön lyfter jag på sidan utan hjul och rullar iväg på hjulen. Som en skottkärra ungefär.

 

 

 

 

 

 

På vinden i vår lada finns en massa skatter. Som två fruklådor som skeppats över världens hav. För att hamna först på en lanthandel full med äpplen. Sedan hos förrförre ägaren av huset som säkert använde dem till något viktigt. Innan de placerades på ladans vind och där de samlat damm under flera tiotal år.

 

Tills i veckan då jag var där och sökte efter skatter och hittade två. De gamla fruktlådorna har fått flytta in hos oss och blivit bokhylla och lekhylla till Stella. Här är hon nästan hela tiden. Hon läser böcker, lyfter upp och tar ner saker och fixar på lådorna. Innan när hennes leksaker var i lådor så lekte hon inte alls lika mycket med dem. Antingen för att hon inte såg vad hon hade utan allt var bara oredigt.

 

 

Jag har också lagt ut en hög med kuddar i ett hörn i köket. Där hänger vi många timmar om dagen och läser bok, fikar, trollar bort saker under kuddarna och brottas med dem. Ibland är vi arga där också.

 

 

 

Igår hölls det kafferep här i stugan. Stella bjöd in mig, Gunilla Gorilla, råttan Farbror Casper, grisen Malin, dockan Maria och kaninen Emmi. Kaffet kokades, koppar och fat dukades upp. Värdinnan Stella hade ett fasligt sjå med att se till så att alla gästerna hade något att dricka och att knapra på. Det var ett väldigt trivsamt och trevligt kafferep, må jag säga.  

 

Men sedan blev kafferepet alldeles för städat, enligt Stella. Dessutom var gästerna både för smutsiga och för kalla för värdinnan. Så Maria hamnade på spisen med värmen på hösta fart, Farbror Casper skrubbades på rumpan med diskborsten, Stella satte sig på Emmi och Malin  tuppade av och föll omkull.
 
Men vad hände då med mamman? Jo, jag flydde så fort jag kunde.

 

Här kommer bildbevisen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stella äger världens största sandlåda.

För Jesper tycker att hon behöver lite space när hon ska greja, bygga, skotta, lasta och baka sandkakor.

Dessutom rymms vi alla tre i den utan probelm. Och resten av Stellas dagiskompiar också för den delen.

Jag håller på att göra om vårt köksbord till en köksö.Och jag tänkte att ni ska få hänga med på omvandlingen. Steg för steg. Ungefär som en cliffhanger.

 

Så här är utgångsläget:

 

 

(Tyget råkade bara hamna med i farten)

Vi gillar att göra utflykter. Bara för att det är skoj. Helst på hoj.I söndags var det en sådan fin sensommarkväll så det liksom spratt till i benen. Då kan man inte annat än ge sig iväg på en cykeltur. Sedan är det ju så ofantligt vackert häromkring.

 

 

 

 

Vi skulle egentligen bara doppa fötterna i den lilla sjön. Men Stella tänkte nått annat. Hon gick bara allt längre ut och allt mer kläder åkte av. Så tillslut var hon spritt språngande naken och badade för glatta livet.

 

Nu har Stella fått använda pippitröjan som farmor stickat som det var tänkt: att dra på sig efter badet i sjön.

 

Min kusin med familj och min moster hälsade på oss i huset idag. De hade med sig den här lådan med grönsaker i inflyttningspresent, som de hade handlat hos en odlare här i dalarna. Jag tycker det var en så bra och fiffiig present att ge! Och god!!

 

Dagen har varit mysig. För släkten är ju alltid bäst. Och i huset och på gården har det varit full fart med barnaspring och rop. Om det är något som ger mig glädjefnatt så är det lyckliga och busiga barn.

 

 

 

 

Stella har hittat sina träskor, som hon fått av farmor och farfar, och nu hon svansar hon omkring med dem här hemma. Och hon är super viktig! Jag och Jesper jagar henne hack i häl och är livrädda för att hon ska trampa snett. Men det tänker hon inte en sekund på. Hon är bara så nöjd över sina fina skor!

 

 

 

Min syster Agnetha är så himla bra på att baka. Hon exprimenterar med surdeg, gör långjäsningar och gräddar de godaste bullarna. Nu ska hon sälja några av sina goda bakverk på Gamlias höstmarknad den 26 aug kl 11-17. Och jag föreslår att ni testar något av hennes godsaker. Eller kan ni motstå hennes vinbärsmuffins, surdesgfrallor eller kanelbullar?!

 

 

 

 

 

 

Vad hände?

 

För nästan helt plötsligt blev vi åttitalister de som ska arbeta, betala skatt, och prestera. Vi ska föda och uppfostra framtidens genier, och se till att de forna får en värdig ålderdom.

 

För det är ju faktiskt så. Att det är vi som ska få världen att gå runt. Fatta kloka beslut, arbeta hårt och njuta så mycket vi kan under tiden. Det är lite märkligt. För det var inte länge sedan vi var omogna tonåringar som bara behövde fokusera på en sak:  Gör inget dumt! Det gäller i och för sig fortfarande. Men vi har en massa annat ansvar också.

 

Men visst är det ändå ganska skönt?! Att änligen ha vuxit upp.  Så att vi får ta ansvar, ta plats och bestämma!

 

För det är 80-talisterna som syns, är bäst när det gäller, försöker påverka samhället och som förändrar världen. Som Facebooksgrundare Mark Zuckerberg, miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, Zlatan, Underbara Clara, Lady Gaga mm....

 

Jag brukar reagera ibland när jag tänker på att jag är jämngamla med dessa personligheter.  För jag är ju fortfarande ung....Eller? Nä, det stämmer ju inte. Även fast jag och ni har en massa tid på oss.  Att förändra, påverka och göra saker.  Och vår tid är nu. Så det är bäst att se till att göra det vi vill och säga det vi vill få sagt.

 

 

Vill ni läsa mer om hur vi åttitalister är, så tryck här: http://www.unitedminds.se/sites/unitedminds.se/files/attachment/80-talistrapport.pdf

Vi fick kläm på det här med eldningen. Så nu har vi premiäreldat, fler gånger om. För det är ju helt galet mysigt när det sprakar i kaminen och värmen liksom kryper upp efter benen på en. I den här fåtöljen ska jag sitta när jag blir äldre och liksom muminpappan skriva om mina äventyr som ung. Jag ska bara gör några fler först.

 

 

 Jag gillar fårskinn! Det kan ligga lite varstans hemmavid och ser alltid så varmt och gosigt ut.

 

Kudden har jag stickat en sommar när jag fick ett stick-ill. Det är nog det enklaste och snabbaste hen kan sticka. Grova stickor och så slätstickning hela tiden. Kuddens form blir lite obestämbar, som en barbapapafigur. Men den är skön att vila huvudet eller ryggen mot.

 

Nu är det slut med att ligga i gräset och vifta med benen tillsammans med Stella. För i morgon tar vårt sommarlov slut. Nu ska jag vara fröken för hela slanten ända tills nästa sommar.

Och det ska bli så spännande att se vad jag kan lära de små.  Jag har längat till att dricka kaffe med mina kollegor i fikarummet, få gnugga mina geniknölar för att få till en bra undervisning och låta kreativiteten flöda för att göra barnens skoldagar roliga.

 

 

Tiden hemma med Stella har varit det bästa året i mitt liv. Men nu behöver både hon och jag ut bland folk och utvecklas lite ifrån varandra. Vi är redo för det nu.

 

(Jag hade tänkt visa er en riktig färgbomd till klädsel. Men eftersom vi är snorsjuka både jag och S så var klänningen för nersnorad för att visas på bild. Så ni får nöja er med ett par färgglada ben.)

I morse skulle vi ha det så där fruktansvärt mysigt. För vi tänkte dra på oss tjocksockarna, äta långfrukost och framförallt premiärelda i vedspisen.

Så när Stella började knorra i sängen var vi snabbt uppe, sockarna hamnade på fötterna och veden stoppades i vedspisen. Alla var i supermysstämning och glad i hågen. Men sedan fes allt mys av.

Spisen började ryka in. Stella och jag fick utrymma köket och alla fönster slogs upp på vid gavel. Den varma stugvärmen vi tänkte få av eldningen, byttes ut mot höstkyla och korsdrag så att håret på benen reste sig. Frukosten intogs snabbt, och vi längtade alla tillbaks till sängen. Nu låter vi spisen vara i fred och bara se snygg ut.

 

När jag flyttade till Kramfors bestämde jag mig för att måla. Jag fick dock inte till så många målningar men en och annan ballerina lyckades jag med. Vad jag får till nu när jag hamnat i Dalarna får vi se.

 

 

 

Så bjuder jag på några bilder från vår Italien resa. Bilder från själva bröllopet har jag inte just nu för jag fotade inget utan hade ullt fokus på att njuta av det vackra brudparet, de trevliga gästerna och allt annat festligt. Sen var jag också tvungen att njuta lite extra efter att ha tjänstgjort som vigselförättare.  Det var en väldigt fin och ärofylld uppgift. Men här får ni några bilder från en härlig resa med flärd, god mat och fina vänner. Och så Stella förstås!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Phu, det är arbetsamt med hus. I alla fall nu när allt ska göras i ordning och fixas. Men vi kommer framåt i sakta mak. Men jag njuter i fulla drag!

 

 

Som när jag får hänga upp klädtvätten utomhus. För det har jag längtat efter i flera år. Det är något av det vackraste jag vet: sänglinnen och barnkläder på tork som fladrar av vinden. Sedan är det lite spänning också. För hen vet aldrig när det kan komma en störtskur. Så att jag måste släppa allt och kuta ut och rädda tvätten. Lite vardagsspänning så där.

 

 

 

Eller när jag dricker kaffe på verandan och ser Stella och Jesper dona på gården.

 

Ni behöver inte vara oroliga, jag har inte kolavippat. Utan jag har varit med om en massa skoj.

Sen vi hördes sist har jag varit en sväng till Italien och gästat världshistoriens tjusigaste bröllop, flyttat in i

mitt fina hus och börjat inskola Stella på förskola. Men tillgången till internet har varit begränsad så därför har jag varit frånvarande här på etern. Men nu ska det bli ordning på det! Jag ska uppdatera er i efterhand om allt som hänt.

 

Det största för oss i familjen är nog att vi blivit med hus och gård. Det ligger lite på vischan och jag kan gå och hämta posten utan att skrämma ihjäl grannarna med min morgonfrisyr. För närmsta granne är nämligen de som tuggar gräs och fiser bäst de vill under hästsvansen. Jag gissar att ni är nyfikna på hur vi bor så varsågoda här kommer de första bilderna på vårt hus, gästhäbre, lekstuga med mera.