mariecarinajohansson

S är snorig och hostig. Idag har hon snorat på mig, på min klänning, på min kind, på sina leksaker och på sin stol. Det är lite ofräscht och operfekt. Så där som livet med barn ska vara. Det blir lite som det blir. Stella bryr sig inte. Det spelar ingen roll att det är snor överallt. Andra saker hon inte bryr sig om är att tröjan är skitig, att sockan sitter längst ut på foten eller att maten är överallt i ansiktet. Hon är lika glad för det.

Nu är våra sängbord klara. Enkla och utan krusiduller! Men ack så bra, nu slipper vi läsa bok med ficklampa.
Tänk så bra garderobshyllor kan passa till sängbord.



(Gissa vilken butik jag fyndat lamporna på! Den börjar på E...)

Titta så fina dessa tuplaner är! Det spritter till lite så där inombords när jag går förbi vardagsrumsbordet där de står.



Och så när det här paret sitter och myser i samma rum, så spritter det till ännu mer i kroppen. Lycka! Åh, titta på Stellas mun. Den har samma form som en utslagen tulpan.

Jag gillar helgen när man får dona i köket med nattlinnet på. Och nu är det extra skoj för jag har fått en ny bästis i köket av min mamma. Min sprits. Jag känner mig som en äkta bagare när jag får spritsa på mina bakverk. Det blir ju inte godare, men lite piffigare. Och vad vore livet utan piff. Jo, trist!


I helgen spritsade jag till en citronmarängpaj.


Och förra helgen blev det en mazarintårta.

Nu har köksoffan fått nytt tyg på sitsen och nya kuddar som jag kan vila huvudet på efter maten. Det blev mycket mera vinterfräschör och mindre gammeltyg. Ljuslyktorna i fönstret har jag fyndat på min favoritaffär- Erikshjälpen. 12kr styck. Som hittat!

Jag har en egen liten hjälpreda här hemma. Som kommer att bli en riktigt händig kvinna när hon blir stor. Det ser ju vem som helst, att det här är ett redig barn som kan allt.

Det har slagits kommentarrekord på min blogg. Hela fyra starka kommentarer har mitt inlägg fått! Heja ni som läser. Jag blir så glad när ni hör av er!

Ibland när livet är lite ledsamt får man se det lilla i det stora. Som det här bäret. Det behåller sin fina klara färg och orkar hålla sig fast på grenen trots vinterkyla, snålblåst och mörka nätter.

Det finns mycket små saker som man kan bli lycklig i hjärtat av. Som ett par smutsiga hjärtekalasbyxor.

En liten människa med många sidor. Alla lika bra.

Åh vilken kanon födelsedag jag har haft. Jag älskar att fylla år. Att ha en hel dag då jag får gå omkring och känna mig extra speciell. Och så händer det så mycket bra på födelsedagen: De som bryr sig om mig hör av sig,  jag behöver bara göra sådant som jag tycker om och så passar det sig att ta sig en tillbaka blick på vad jag åstadkommit under föregående år.

Först några bilder från dagen:



Jesper hade dukat upp frukosten. I år blev födelsedagsfrukosten belgiska våfflor, det åt vi när vi var i New York 2009 och det blev min favorit. Jesper hade gräddat dessa dagen innan så det var det bara att rosta dem varma och frasiga på morgonen. (Fungerar säket lika bra med vanliga våfflor.) Turkisk yoghurt, nötter, bär och honung ska det vara på!



Jag och S drog iväg på en härlig skidtur.

När jag kom hem hade jag ett blompaket som stod och väntade utanför dörren. Det var som på film. Nu har jag tulpaner som sprider vårkänslor och glädje hemma hos oss så det spritter i benen på både vuxna och bebis.


Så till det här med vad mitt tjugosjundeår har inneburit. Tja...

Jag har skaffat mig en fästman.

Jag har blivit lärarinna.

Och...

jag har förlöst den sötaste och härligaste pricken!

Idag har vi varit på skidtur med Maria och Stina. Den blev ett litet äventyr.

Det började att vi med mätta magar gav vi oss i väg på elljusspåret i Bollsta. Mammor på skidor och bebisarna i skidpulka. Snön hängde tung på granar och björk, januarisolen lyste och det var -10 i luften och så där kallt så det biter lite lagom i kinderna.

En perfekt dag och vi skidade på. Sen tog spåret slut.

Men det är bara att fortsätta, resonerar vi. Vi är ju på ett elljusspår. Även fast det fattas både elljus och spår. Men vi må ju komma fram någonstans. Så vi skidade vidare. Stella sov gott och Stina spejade. Men så vart det knöligare och knöligare och skogen hängde in över spåret.

I pulkorna lutade våra friluftsbebisar än hit och än dit. Mammorna ramlade omkull i mjuksnön. Snön rasar från grenarna. Stella fortsätter att sova men blir arg när det kommer snö i pulkan. Men hon återhämtar sig snabbt då hon upptäcker att hon är i skogen. Hon blir en spejare, precis som Stina.

Så kommer vi så småningom tillbaka till den spårade och pistade delen av elljusspåret. Då sätter vi in spurten. För Tilde, tre år, har bakat muffins med glasyr och hjärteströssel som väntar på oss. Å ni ska veta vad gott de smakade! Och vad nöjda vi är alla fyra ikväll efter en härlig dag på skidor i skogen. Det är roligt med äventyr!

Ni får ingen bild i dag från vår skidtur. För som ni vet har man inte alltid tid att foto. Helst inte när man är helt uppslukad av att göra härligheter.

Jag önskade mig klassiker i julklapp. Och min önskning slog in. Så om ni undrar vad jag gör när jag får en stund över så vet ni nu. Jag läser!

Jag fick även en ny klassiker. Elin Eks bok "Super tanten". I den finns t.e.x. mönster på kjolar med mycket vidd som jag tänker sy. Så att jag lätt kan ta mig ett skutt upp i soffan och landa på ryggläge med kjolen utbredd över mina ben.

Jag fick ett il och bakade äppelbuller till Stella idag. Enligt de som kan så vill åttamånaders bebisar tugga på bullar.Därför var jag glad i hågen när jag rev äpple, kavlade deg och gräddade mina små fruktbullar.

Sedan när det hade sovits och pruttats  och busats var det äntligen dags för eftermiddagsfikat.
Jag tog kaffekoppen och Stella tog på sig hakklappen och så var vi redo för att provsmaka bullarna. Sen var det slut på idyllen.

För Stella tuggade på för fulla muggar men hann ändå inte med sig själv. Bitarna blev större och större och till slut glömde hon att tugga. Då avbröts fikat. För mamman i huset var livrädd att bebisen skulle kvävas i stolen om hon fortsatte att äta.

Så bullarna får välgodkänt för smaken. Men ig i säkerhet. Stella måste öva på att tugga innan hon får vrålfika så här.

Den här dikten fick Stella i doppresent av en vän till mig, Annika. Hon är också mamma, och bäst i världen på att ha roligt och mysigt med sitt barn. En sån mamma ska jag också vara.

Julgodis kan också vara ögongodis. Allt det här har jag njutit av under julen och jag har mått så gott! Både öga och gom har fått stilla sitt begär. Uppmärksamma den något fräcka tomten som smygit sig in bland godsakerna.

Nu är glada julen slut, för julegranen har kastats ut. Våran gran hade börjat klä av sig själv. Både kulor och barr låg på golvet när vi kom hem. Så idag har jag kastat ut den och sågat den i bitar för att använda till grillved.

Några gobitar från min jul får ni här. Alla mysiga stunder med Stella och familjerna har gjort julen 2011 alldeles speciellt fin.

Det märks att dagarna blivit ljusare för det är ett frenetiskt liv i fågelhuset utanför mammas och pappas köksfönster. Fågelkvitter varvas med hackspettens pickande och ekorrens tuggande.

Den som inte gillar snö måste vara tokig!