Lite träig smak

Jag har två favoritträd. Björkar och körsbärsträd.


Björken för dess fina späda stam som står så fin i allt det gröna. Den har liksom sin egen stil med sin grafiska färgsättning, och står lite mallig i sommargrönskan och utmärker sig.


Och körsbärsträdet tycker jag om för alla söta små blommor. Körsbärsträdet är liksom en gigantisk blombukett. (Dessutom hade Teskedsgumman ett körsbärsträd utanför sitt köksfönster!)

Pangbrudar

Igår gjorde jag något roligt!
Jag och Maria var på skjutbanan och sköt lerduvor. Vi ska
fixa skjutdelen på vår jägarexamen. Om jag får säga det själv var vi
något av två naturbegåvningar. Maria ska nog satsa på skidskytte nästa säsong
och jag tar prickskytte som ny karriär.

Det är alltid så roligt att upptäcka nya saker att göra. Och extra roligt är det när hen
möts av engagemang och respekt.

Nästa vecka ska vi skjuta älgstudsare. Pang!

Sommarbarn


Så verkar det som att sommaren har slagit rot. Och det är lika härligt varje år när jag får gå barfota i gräset och se blommor och träd gå i blom. I år är det extra roligt för Stella njuter i fulla drag av sommaren. Hon undersöker blommor, springer i gräset och leker i sanden.


Ni måste ju få se Stellas egna gatusten som tittar fram hos farmor och farfar när snön är borta. Fin va?!

Jämställdhet som möjlighet

Nu tänker jag resonera med er om jämställdhet.

För det verkar vara så att antingen tror vi på att när barn föds är de oneutrala i sitt sociala kön. D.v.s. de har vissa bestämda pojk- eller flickbeteenden. Till exempel att flickor tycker om att leka med dockor, är känslig och måste resoneras med för att hon ska förstå. Och att pojkar tycker om motorfordon, är mindre känslig och måste få korta direktiv för att han ska förstå.

Eller så tror vi på att när barn föds är de neutrala i sitt sociala kön. D.v.s. oavsett om hen föds som pojke eller flicka kan hen tycka om att leka med vilka saker som helst, vara lika känsliga eller okänsliga och bör bemötas med både korta direktiv och resonemang. Att barn får vissa beteenden som anses typisk för pojkar eller flickor beror på den sociala miljön som barnen växer upp i.

Det är många som tror på det förstnämnda; att "pojkar är pojkar och flickor är flickor" och att vi i grunden är väldigt olika varandra.

Men det finns också dem som tror på att alla i grunden är lika varandra och att olikheterna inte främst finns mellan könen, i att vara pojke/kille/man eller att vara flicka/tjej/kvinna. Utan i att ALLA barn och vuxna är olika. Att varje individ är unik och bör mötas och ses utifrån den aspekten, alltså att vi ser människor utfrån sin unika personlighet istället utifrån sitt kön.

Vilken syn vi har på människor och genus ligger djupt rotat i oss. Enligt N. Björk i "Under det rosa täcket" är det så starkt rotat i oss att det kan ses som en ideologi; antingen tror vi på att alla människor är olika och har sin unika personlighet bortsett från sitt kön, eller så tror vi på att människor föds med beteenden och personligheter som är typiska för pojkar eller flickor och att miljön och människors bemötande inte spelar någon roll för att barn utvecklar könstypiska egenskaper.

Jämställdhet som en ideologi är starka ord. Och det är svårt att ändra på människors ideologiska bilder. Att resonera och samtala om jämställdhet och likabehandling  blir svårt när vi har olika ideologier. Men det blir också förklarligt varför genus och jämställdhet kan väcka starka känslor och motstånd.

Jag tycker det är irriterande att vi människor delas in i två grupper: flicka mot pojke, kvinna mot man. För denna indelning gör det omöjligt att ge människor alla möjligheter, alternativ och chanser att lyckas. För utgår vi från att vi först och främst är pojke och flicka så har vi bestämt att dessa två grupper ska ställas mot varandra och särskiljas. Och då får vi olika förutsättningar här i världen.

Vad roligt om du orkat läsa min text! Vad tror du på?

Diamanter

Titta, det är någon som glömt sina diamanter i min rabatt.


Ettårsdagen

Här kommer en bildkavalkad från Stellas ettårsdag. Det var full rulle från start till mål, och hela familjen stupade i säng vid dagens  ände. Många minnen kom över oss från förra året vid den här tidpunkten, då vi axlade rollen som föräldrar. Så det blev också en känslosam dag. Ett av de starkaste minnet jag har från förra året var att redan efter ett par timmar då jag såg på mitt lilla barn så kände jag moderskänslorna svalla till inom mig och jag tittade på Stella och tänkte: om nån försöker göra henne illa, så dödar jag! Så är det fortfarande. Fast idag, ett år senare, är jag något stabilare och sansad.

Men varsågoda, här får ni några kalasbilder:







Spisen är mitt suveräna fynd! Från grovsoporna. (Det lär vara olagligt att ta saker därifrån, men vad gör man inte för sitt barn.)









Tårtan var mer en festlig upplevelse än en smakfylld en.










Vi for på Kalaspicknick med Stellas bästis Stina . Och som tur är hade faddermormor givit Stella en ryggsäck att packa i.


Storkusinerna kom förbi på chokladbollskalas. Olof hade vaknat och haft ont i magen för han var så sugen på chokladbollar. Tur att Stella fyllde år så hon kunde bjuda på lite bollar.



TACK ALLA NI SOM GRATTAT MIG MED KORT, HÄLSNINGAR OCH PRESENTER!


Kalas

I morgon blir världens bästa Stella ett år!



Vi fejjat och donat ikväll så att när Stella vaknar i morgon ska hon känna i hela kroppen att det är hennes dag och att det är kalas. För är det något som vi gillar i den här familjen så är det kalas! Och kalas ska vi ha. Hela veckan!

Stellas egna tårta som bara hon får sätta tänderna i. 

Ps. Vimplarna som är sådant modernt pynt, gjorde jag av presentpapper och virkgarn. Mycket enkelt och kalasigt! Ds.


Inte en bulle i ugnen, men väl en i kylen



Nu fortsätter jag min sätt-piff-på-helgen-med-något-extra-till-frukost-kampanj.
För vad sägs om nygräddade småbröd till söndagsfrullen?!

Vi blev lite extra nöjda med våran helg efter att vi startat dagen med dessa. Se bara hur glad Jesper är.
Degen är jätteenkel att röra ihop kvällen innan, och sen är det bara att grädda bröden på morgonen.
Jag ger er receptet:

Morgonfrallor
(ca 10st)

25g jäst
4dl kallt vatten
2msk olja
1tsk salt
1tsk socker
1dl riven ost (valfritt)
10 dl vetemjöl

1. Blanda alla ingredinser i en bunke.
2. Rör ihop dem ordentligt till en smidig deg.
3. Dela degen i ca. 10 bitar och forma dem till runda bullar.
4. Lägg bullarna på en bakplåtspappersklädds plåt och täck den med plastfolie.
5. Förvara i kylskåpet över natten.
6. Sätt ugnen på 250 grader.
7. Pensla bullarna med vatten och sen skjuts in i ugnen. (Jag hittade sesamfrön i skafferiet som jag strödde på     bullarna innan jag gräddade dem.)
8. Grädda 10-12 minuter i mitten av ugnen.



Det hänger på håret



Stella har hajjat att allt hänger på håret. Ni ska bara veta vad bra hon är på att kamma, tupera och fixa min frisyr. Den kallas babystyle. Jag kan även passa på att ge er ett produkttips för er som letar efter ett riktigt starkt vax: intorkad majskrok. Den ger riktigt bra stadga.

Snabba ryck

Vad det går fort när våren väl sätter igång! För bara några veckor sedan var det spark och galonisar som gällde för Stella.



Men nu det är keps och gåvagn (läs segway, för hon står mest i den och låter oss styra henne) som gäller.

"Ett hus utan böcker är som en kropp utan själ."



Citat
Marcus Tullius Cicero

Vet ni vad jag tycker är lyxigt?
Jo, att kunna välja en bok ur vår egna bokhylla. Att kunna dra fingrarna över en massa olästa böcker, läsa baksidestexten, känna efter vilket bokhumör jag är på. Och sen välja den bok som faller mig i smaken just nu, kanske något lättsammare, något spännande eller något fullt med kärlek.

När jag sen har läst ut boken, får den hamna i bokhyllan igen. Och då står den där liksom en kär vän, som jag delat något med. Vi har en historia ihop. Och jag kan slå i den igen om jag blir sugen, eller bli lite lyckligare när jag tänker på karaktärerna som gömmer sig där mellan pärmarna.

RSS 2.0