Staket
Jesper har imponerat på mig med sina snickarkunskaper. Nog för att jag vet att han kan allt, men att han kan görat så fint också! Så här i efterhand kan vi konstatera att vi inte tog den enklaste vägen i staketdjungeln: Olika längder och vita toppar gör det hela lite klurigare. Men väldigt piffigt och tjusigt. Precis som vi vill ha det!
Dessutom upptäckte vi ju att marken var rätt så ojämn, så då hade vi alternativet att antingen höja marken eller sänka staketet. Vi tog det senare alternativet. Naturen får bestämma och vi följer den.
Peppisar
Idag hart vi haft vårt stora pepparkaksbak. Stella kunde för första året hjälpa till, och som med allt annat så blir det mycket bättre är barn är med.
Hon hjälpte till från början, men rätt så snabbt skippade hon själva bakandet och fokuserade på ätandet. Så för att rädda henne från att få ont i magen så fick hon sluta baka och leka med annat. Men vi "tappade" bort henne med jämna mellanrum....
Och hittade henne här..
Men hon lämnade några pepparkakor till oss. Så nu har vi fyllt burkarna med bruna gummor, gubbar, älgar, änglar, elefanter och ett och annat knaprigt och väldoftande hjärta.
Natur(ligt)vis
Jag har skrivit det förr, men det tåls att skrivas igen. DET ÄR FINT HÄR!
Fast inte som i norrland förståss!
Fast inte som i norrland förståss!
Men i alla fall får ni nu se en något gammal bild. Det var när vi firade kanelbullens dag och packade picknickkorgen och drog på en cykeltur. Framme vid denna undersköna plats svepte vi kaffet i en hast och bullen tuggades så salivet sprutade. För vi höll nämligen på att frysa häcken av oss. Men gott var det. Och tjusigt!
Så här lungt och fridfullt var det i tre minuter. Lite så där som man tänker sig att det ska vara. Tyst, vackert och underskönt.
Men så blir det mer så här. Och det är underskönt på sitt barnvänliga och naturliga vis!
Återuppstånden
Phu...nu har jag fått upp huvudet ovan vattenytan igen. Det har varit en hektist period den senaste tiden. Utvecklingssamtal, konferenser, heltidsarbetet, vara mamma och partner och allt det där. Ni vet. Ibland får man prioritera de levande tingen och så får livet i cyberrymden liksom gå i dvala.
Men nu ska vi se om jag kan få till den här bloggen igen.
I alla fall så har hösten kommit och vi har arbetet hårt med att ta hand om alla våra äppeln. Det har gått ganska dåligt faktiskt. Äppelmusten exploderade i frysen, äppelmoset jäste och de äpplen som vi har kvar har blivit attackerade av råttor och även av råttgift.
Man skulle kunna använda ordet katastrof om vår hantering av äpplena. Men så hårda väljer vi inte att vara utan vi tar till ordspråket: Man lär så länge man lever.
Man skulle kunna använda ordet katastrof om vår hantering av äpplena. Men så hårda väljer vi inte att vara utan vi tar till ordspråket: Man lär så länge man lever.
Nästa år ska musten i plastflaskor eller så så skippar vi infrysningen, moset ska sockras väl eller hamna i frysen och råttorna ska vara utrotade!
Övrigt som har hänt här i mitten av Sverigen är att Stella har växt så det knakar och så är hon i en ordsamlarperiod. Hon snappar upp de mesta orden och testar att uttala dem. Om jag, något partisk i målet, får säga mitt så är hon en språkbegåvning!
Läget med jag o Jesper är det väl inte så mycket att orda om. På topp som vanligt!
