Sommarlovets fröjd
Nu har jag sommarlov. Det känns som att någon öppnat ett fönster och släppt in luft. Det var länge sen sist, så luften i rummet har blivit ofräsch och den har gått runt, runt i ett virrvarr den senaste tiden.
Det blir nog så för de flesta den sista tiden innan ledighet. Man drar in andan och så jobbar man på så in i helsike för att färdiställa allt. Och så, när den första semesterdagen kommer kan man pusta ut och ta in ny luft.
Egentligen borde jag sova nu. Men det är stört omöjligt! För det är så mycket mysigt här.
Jag måste vara vaken så jag kan höra regnet smattra mot taket och jag tänker på mina små grödor där ute på gården: Salladsblad, morötter och persiljekvistar som mår så gott av regnet.
Jag måste hålla ögonen öppna så jag kan titta på alla små bevismaterial som visar att här bor och växer en liten, busig och finurlig person upp: Tusch på väggen, en mjukisråtta på väg att smita från spjälsängen och i en prickig vagn ligger Pippi nerbäddad och sover så gott.
Jag måste sitta i köket och dricka thé och bara låta tankarna gå så jag kan börja tänka på att få måla en bild, skriva en rad, baka något gott, träffa härliga vänner, umgås med trygga familjen, bada, minnas roliga stunder och gå barfota i gräset. Sådana här saker som man bara får en massa energi från, utan att behöva tänka på att prestera.
Åhh, du ljuvliga sommarlov. Du är nog som bäst innan du ens startat. Då alla förhoppningar och all längtan finns kvar.
