Hus och gran
Två viktiga detaljer för julen anser jag är pepparkakshus och julgran.
I år har jag fixat både hus och gran själv. Granen var den enkla uppgiften för numera är jag ju skogsägare och kan hugga min julgran med gott samvete i min egen skog! Respekt!
Pepparkakshuset krävde dock sin kvinna. Tyvärr så tappade denna kvinna, d.v.s jag, tålamodet mot slutet när huset skulle sättas ihop. Därmed blev årets pepparkakshus ett rätt så snett och vint hus. Med ventilations springor lite här och var t.e.x. i taknocken, i alla gavlar, under taket och alla andra punkter där husets delar ska vara sammanfogade. MEN jag brände mig faktiskt inte i år!
Några dekorerade pepparkakor räkte kristyren också till. En sådan pepparkaka till morgonkaffet och vi har startat dagen med en lagom stor dos socker och snällhet.
Högfärdsfika
Vi har införskaffat oss en ny fikaservis. Det är inte vilken servis som helst utan en som får en att känna sig som en högadelsdam. Så nu lever vi högfärds liv här på Bäckan och sitter rak i ryggen på stolen, dricker kaffet med lillfingret spretandes rakt ut och pratar om ditt och datt som om det vore det viktigaste i världen.
- "Mmmm, väldans goda saffransbrön du tillverkat, min sköna!!"
-"Åhh, man tackar som ödmjukast, herrn. Det var mig ett sant nöje att höra!"
- "Skål!"
-"Åhh, man tackar som ödmjukast, herrn. Det var mig ett sant nöje att höra!"
- "Skål!"
Vuxenbeviset
Nu har jag visst blivit vuxen. Det slutgiltiga beviset på det fick jag i fredags när Stella hade lucia på sin förskola.
Där bland alla andra föräldrar som också tagit sig till förskolan för att titta på sitt barn, så kändes det så definitivt. Att min egna person absolut inte var i fokus. Utan en liten människa som inte kan sjunga, mest bara snorar och ser förvånad ut är det vi alla vill se. En liten figur som dykt upp i våra liv och som vill ha all kärlek och uppmärksamhet som kan ges. Och vi är liksom förtrollade av denna figur och låter oss styras helt av henne. Precis som alla andra föräldrar som satt där ihoptryckta på golvet på förskolan.
Saffransbröd var det här
Så har vi bakat lite saffransbröd. Stella var mest intresserad av att äta russinen, och vi hade fullt sjå med att gömma dem inne i degen. Men så fick hon det ärofyllda uppdraget att trycka ner russinen i bullarna. Det fixade hon galant!
Men det var inte bara Stella som ville äta av ingredienserna. Jag ÄLSKAR nämligen saffransdeg! Så det slank ner en hel del deg i min mage. Alldeles så där precis lagom för att det ska känns som att man ska fisa och svettas en doft av bulldeg nästa dag. Men som tur (eller otur ) fick mitt smygätande inte den biverkningen.
Där jag hänger min hatt...
Vi har byggt oss en hatthylla. Med sparade plankor och konsoller från Umeå. Jag är lite av en samlare och tänker precis som gamla gubbar: "Det här kan vara bra att ha någon gång!" Så nu när vi skulle bygga hatthyllan behövde vi bara måla om bräderna och köpa några nya krokar. Sedan var hallprojektet klart.
Hatthyllan såg ut så här i byagården i byn där jag växte upp. Lomstagården kallades den. Där ordnades basarer, julbord och kurser i olika hantverk. Där kunde man gå kurs för att ta jägarexamen och vi barn i byn sköt luftgevär, spelade rundpingis och sjöng i luciatåget. Jag har ett tydligt minne av hur krokarna såg ut där på Lomsta gården där både unga och gamla hängde våra jackor, mössor och hattar för lite byagemenskap.
Lomstagården var en gammal skola som min pappa gått i. Han har berättat om hur han och hans kompisar hittade på en massa bus (i dag skulle det nog kallas för något mycket mer allvarligt ) som till exempel att stängda in fröken på dass. Den byaskolan som jag gick i ligger en mil bort från Lomstagården. Men även i min skola fanns det plats för bus. Och jag var inte alls oskyldig i dessa. Jag har nog aldrig varit så engagerad i skolan som när jag gick i årskurs två och min klass då vi bestämde oss för att sätta en hink med kallvatten under frökens kateder. Så att hon skulle doppa fötterna i den. Eller då vi la ut häftstift på hennes stol. Som tur var upptäckte hon häftstiften, men vattentricket åkte hon på.
