mariecarinajohansson

Jag tycker verkligen om att baka bröd!
Det är ett hantverk som kräver både muskelmassa och finkänslighet.



När den jästa degen väller ut över diskbänken och jag får ta i ändå från tårna för att få ihop den till en någorlunda hanterbar deg som inte kladdar för mycket så är det bra att man inte är en allt för svag typ.



Själva knådandet av degen är kanske det roligaste och det mest tålamodprövande, degen klibbar fast på både händerna och diskbänken, mjölet puffar runt och alltid börjar det klia på näsan när jag är som mest kladdig. Men när degen väl tar ihop är det som att klämma på en nyförlöst mammamage. Och när jag står där och knådar och knådar är det som att jag knådar iväg alla bekymmer ner i degen.



Väl på plåten så får de små bekymmerslimporna vila och växa på sig.



När doften av nygräddat bröd smyger sig in i köket och vidare till andra rum så blir man lycklig!
Den doften kan inga doftljus i världen slå!



Jag önskar ni vore här så jag fick bjuda er på mitt surdegsbröd och prata om allt mellan himmel och jord!

(Förresten, det här är ett superenkelt bröd att baka och om ni vill ha receptet så skriv så får ni det av mig!)

Det här med att ha barn är så otroligt mysigt! Vissa dagar är det nästan som att vi sitter ihop igen.
Hela vår vardag är inbäddad i mys och barnsligheter. Underbart!

Våren har flyttat in hos oss. Söta små pärlhyacinter knoppar fram på köksbordet, vi har ätit säsongens första pastasallad med melon och skinka, och eftersom snön är borta så använder Stella sin pulka som tron/ fåtölj här inne.

Det finns ett verkligen bra fenomen här i Kramis, och säkert på fler ställen också. Men i alla fall så är det bytardagar. Där kan man lämna in urvuxna barnkläder så att någon annan mamma eller pappa kan köpa de för en liten slant till sina skruttar. Jag har fyndat massor med bra kläder där. Bland annat detta ute-lek-ställ till vår Superstjärna. Kläderna är jättefina och i bra skick. Perfekt för en mammaplånbok som inte alls är tät när man går på föräldrapenning.  Dessutom är det ju bra för ett hållbart samhälle. Inget slit och släng här inte!

Stella är nöjd. Bäst tycker hon om att gnaga lite på dojjorna för att kolla kvalitén.



Något intressant är det här med rosa, flickor och att uppfostra jämställda ungar. Ett tag var vi allergiska mot rosa. Jag och Jesper hade lagt in en värdering i den färgen- att rosa som singnalerar flicka är något dåligt. Men hallå!...Vad är det för fel på rosa bara för att det är en tjejfärg? Inget alls! Och det är ju döbra att vara tjej! Men sen om man ogillar kulören rosa är det ju en annan sak. Men vi har skippat vår nolltolerans mot rosa. Ibland är det fint. Och Stella är en tjej. Och hon ska aldrig undvika att vara det.

Men hon ska inte placeras i ett fack och välja bort utbildning, aktiviteter eller intressen för att hon är flicka, tjej eller kvinna. Att ge henne egenskaper och möjligheter så att hon ska bli lycklig och bli den hon vill vara, oavsett kön, är svårare än både färgval eller om vi kallar henne "hon" eller "hen". Men vi ska kämpa för att hon ska växa upp och känna att hon kan göra allt.

Åhh, vilken härlig dag. Det är svårt att inte njuta sådana här dagar. När jag, Jesper och Stella får dona på i sakta mak och göra mysiga saker tillsammans. Att äntligen få ha en uteplats att sköta om och njuta på är en lyckosak.

Vi har sopat, rensat och lyft bort förra sommarens vissna växter från rabatten och hittat små vårlökar lite här och där.Sedan så fick jag mitt vinglas. Hur det smakade? GOTT!  Men inte nog med det.  Vi ville inviga utefika-säsongen så jag bakade en morotskaka av äggen som jag änvände till mina påskägg. Stella har också haft utomhuspremiär på barmark. Först var skorna klumpiga och vantarna osköna. Men efter en stund när hon smakat på gruset och sparkat med skorna så kom hon in i det här med utelivet.

Nu funderar jag bara på vad jag skulle kunna plantera på den. Kanske något ätbart i kruka?..Har ni några förslag så tipsa mig gärna!

Jag tog och målade mina egna påskägg i år. Det var en enkel match. Bara blåsa ut innehållet ur ägget, täcka över den rosa stämpeln med lite vit sprayfärg, sen tog jag en svart overheadpenna och ritade/skrev dit mina mönster. Lite ståltråd och vit sy tråd som upphängningsanordning och så var det klart!

Nu är det bara att vänta in påskharen...

Dom här små rackarna hittade jag i rabatten på vår uteplats idag. Vilken lycka! Ni ska bara veta vad jag längtat efter att ha egna vårlökar som blommar samtidigt som löven på träden knoppar fram och fågelsången blir mer  flerstämmig ju längre dagarna blir.

Jag har tidigare år promenerat i vårsolen och suckat för att det är så mysigt när påskliljor, tulpaner och andra lökväxter blommar och meddelar att våren är på gång. Men i år har jag alldeles egna. Det ni. Det är vårlycka.

Nu försöker jag locka med Jesper i min trädgårdsiver. Det går sådär. Men jag ser framemot att i helgen dra på mig trädgårdahandskarna och sopa undan snö och granbarr från uteplatsen, sätta fram lite påskris och njuta i vårsolen med kanske ett glas vin. För just det, nu har Stella slutat amma. Hon meddelar att hon numera är självständig individ. Det är bara att acceptera!

Jag plockade fram mina korgar med piff i så att jag lättare ska se vad jag har. Nu är det roligt varje morgon att gå in i badrummet. För där står de liksom godisburkar och väntar på att jag ska välja något som gör mig extra söt.

Om ni undrar vad vi gör på förmiddagarna hemma hos oss...


Blivande curlingföräldrar?

Jag har snappat upp att man visst ska tejpa upp saker på väggarna nuförtiden. Så jag fick ett il häromdagen och ville tejpa. Men jag hade inge sån där inredningstejp. Så jag dök ner i kökslådan och grabbade tag i frystejpen. Den fungerar finfint som upphängningsanordning för mina bilder. Säg det som man inte kan fixa med lite husmorsknep!

Jag och Stella har haft sportlov hos mamma och pappa. Stellas kusiner var också där så vi har haft ett riktigt barnvänligt lov.Vi har åkt skidor och pulka, busat i snön, haft koja i sängen, färgat ägg och ätit mormors goda fika och gått omkring i långkalsoner hela dagarna.

Mormor tog på sig rollen som träningsledare för Stellas gång träning och innan vi åkte hem till Kramis gick Stella två meter alldeles själv!

Min syster fyllde trettio och delar av min släkt samlades på slåttan för att ha kalas. Jag och Jesper fick stå för tävlingarna. För  det blir inget kalas utan kamp!

Skidskytte, parhinderbana, lavinsök av segråtta, mattrace var grenarna.

Igår var jag världens lyckligaste.
Det riktigt forsade lyckorus genom kroppen.
Solen sken och jag var lycklig.
Ja, allt var så bra att jag hade kunnat kliva i hundbajs utan att ens dra på munnen,
bilarna som körde förbi hade fått dränka mig i slaskvatten från vägen utan att jag skulle blivit det minsta purken
och maten hade fått bli vidbränd utan att jag ens tyckt att det smakat illa.

Idag vaknade jag som en surströmming.
Det var mesta var fel. Jag bodde på fel ställe, det var för fint väder ute, när bilarna skvätte ner mig med slaskvatten ville jag bara gråta. Men så ringde Jesper. Livet blev lite roligare. Sen gjorde Stella vinken och sa mamma. Då kom solen tillbaka inom mig.