Jämställdhet som möjlighet
För det verkar vara så att antingen tror vi på att när barn föds är de oneutrala i sitt sociala kön. D.v.s. de har vissa bestämda pojk- eller flickbeteenden. Till exempel att flickor tycker om att leka med dockor, är känslig och måste resoneras med för att hon ska förstå. Och att pojkar tycker om motorfordon, är mindre känslig och måste få korta direktiv för att han ska förstå.
Eller så tror vi på att när barn föds är de neutrala i sitt sociala kön. D.v.s. oavsett om hen föds som pojke eller flicka kan hen tycka om att leka med vilka saker som helst, vara lika känsliga eller okänsliga och bör bemötas med både korta direktiv och resonemang. Att barn får vissa beteenden som anses typisk för pojkar eller flickor beror på den sociala miljön som barnen växer upp i.
Det är många som tror på det förstnämnda; att "pojkar är pojkar och flickor är flickor" och att vi i grunden är väldigt olika varandra.
Men det finns också dem som tror på att alla i grunden är lika varandra och att olikheterna inte främst finns mellan könen, i att vara pojke/kille/man eller att vara flicka/tjej/kvinna. Utan i att ALLA barn och vuxna är olika. Att varje individ är unik och bör mötas och ses utifrån den aspekten, alltså att vi ser människor utfrån sin unika personlighet istället utifrån sitt kön.
Vilken syn vi har på människor och genus ligger djupt rotat i oss. Enligt N. Björk i "Under det rosa täcket" är det så starkt rotat i oss att det kan ses som en ideologi; antingen tror vi på att alla människor är olika och har sin unika personlighet bortsett från sitt kön, eller så tror vi på att människor föds med beteenden och personligheter som är typiska för pojkar eller flickor och att miljön och människors bemötande inte spelar någon roll för att barn utvecklar könstypiska egenskaper.
Jämställdhet som en ideologi är starka ord. Och det är svårt att ändra på människors ideologiska bilder. Att resonera och samtala om jämställdhet och likabehandling blir svårt när vi har olika ideologier. Men det blir också förklarligt varför genus och jämställdhet kan väcka starka känslor och motstånd.
Jag tycker det är irriterande att vi människor delas in i två grupper: flicka mot pojke, kvinna mot man. För denna indelning gör det omöjligt att ge människor alla möjligheter, alternativ och chanser att lyckas. För utgår vi från att vi först och främst är pojke och flicka så har vi bestämt att dessa två grupper ska ställas mot varandra och särskiljas. Och då får vi olika förutsättningar här i världen.
Vad roligt om du orkat läsa min text! Vad tror du på?
JA nog väcker det känslor alltid. Jag försöker att se varje individ utifrpn personligheten, men jag känner själv att det är lätt att hamna i flick/pojkfaket än hur mycket jag försöker och det är väl inte så konstigt egentligen när det är så jag är uppvuxen och det är det som ligger rotat i mig. Då tror jag att det blir en längre process att förändra sitt beteende mot att pojkar ä pojkar och flickor är flickor även fast tankesättet är du är du.
JA nog väcker det känslor alltid. Jag försöker att se varje individ utifrpn personligheten, men jag känner själv att det är lätt att hamna i flick/pojkfaket än hur mycket jag försöker och det är väl inte så konstigt egentligen när det är så jag är uppvuxen och det är det som ligger rotat i mig. Då tror jag att det blir en längre process att förändra sitt beteende mot att pojkar ä pojkar och flickor är flickor även fast tankesättet är du är du.
Visst är det klurigt med att försöka bortse från alla förutfattade meningar man har skaffat sig! Men vi gör så gott vi kan:) Eller hur!
