mariecarinajohansson

Nu har jag visst blivit vuxen. Det slutgiltiga beviset på det fick jag i fredags när Stella hade lucia på sin förskola.

 

Där bland alla andra föräldrar som också tagit sig till förskolan för att titta på sitt barn, så kändes det så definitivt. Att min egna person absolut inte var i fokus. Utan en liten människa som inte kan sjunga, mest bara snorar och ser förvånad ut är det vi alla vill se. En liten figur som dykt upp i våra  liv och som vill ha all kärlek och uppmärksamhet som kan ges. Och vi är liksom förtrollade av denna figur och låter oss styras helt av henne. Precis som alla andra föräldrar som satt där ihoptryckta på golvet på förskolan.