Leklust
En av många fina stundern med Stella är när hon leker för sig själv. Inte bara för att då kan vi göra vad vi vill, utan för att man riktigt ser hur trygg och nöjd hon är med sin lilla tillvaro. Det är svårt att låta bli att i smyg lyssna på hur hon hittar på olika händelser, för dialog med sina leksaker och bygger upp små världar.
Det är förundeligt med barns fantasi. Den är så naturlig och självklar. Undrar vad som händer med den egentligen när vi blir vuxna. Det finns ett uttryck som lyder: Man slutar inte leka för att man blir vuxen. Man blir vuxen för att man slutar leka. Men tänk så härligt att få fortsätta vara barn hela livet! Och man behöver inte sluta fantisera och leka bara för att man blir stor. För läs de här kloka orden:
I en insändaren skriver Maggie Thauersköld om en studie på vissa djur från Australien som visar att hjärnans förmåga att utvecklas har ett direkt samband med hur mycket djuren leker, även hos vuxna. Lekfulla arter har betydligt större hjärnor än allvarsamma och stillasittande. Hon avslutar sin insändare med ett citat från Friedrich von Schiller: ”Människan leker endast när hon i fullaste mening är människa och hon är bara helt människa när hon leker”.
Jag vill gärna ha en stor hjärna och vara en hel människa så jag tackar Stella att hon inte bara leker själv, utan allt som oftast bjuder in mig i hennes lekar.
Kommentarer
Postat av: Marie
Det är en spännande värld! Jag har alltid varit lite fundersam vad uttrycket "barnslig" står för egentligen..
Postat av: Marie
?
Menar.. uppkommit av oss vuxna men upplevt av "oss" barn!
Kan vi kalla någon/något barnsligt utan att själva ha upplevt "barnslighet"?
Varför upplevs ordet "barnsligt" negativt? Kopplingar till egen barndom/minnen?
Svar:
mariecarinajohansson.blogg.se
Trackback
