mariecarinajohansson

För några månader sedan började jag spela innebandy i ett div 4 lag. Jag som aldrig spelat innebandy. Men jag har fått för mig att jag troligtvis inte har världens sämsta bollsinne. Så jag tog med mig Jespers klubba, snörde på mig skorna och for rätt så nervös till hallen.

 

Väl där gick det rätt så hyfsat. Jag slog väl typ en boll rätt....men laget var så hjärtliga. Nu har tränat och spelat matcher. Då finns där ingen hjärtlighet. Utan ren och skär killerinstinkt.

 

Det är nog det som är det bästa med idrotten. Att när det gäller så försvinner allt annat och man går in med total fokus. Allt som gäller är att springa så mycket man bara orkar och skjuta så hårt man kan. Men för att göra det krävs en massa teknik.

 

Hur går det nu för mig och mitt bollsinne...tja, jag har rätt bra anlag för det här med innebandy. Fortsätter jag att inbilla mig. Men jag kan avslöja att min bästa tillgång är att jag har snabba ben och är starkare än jag ser ut att vara.