mariecarinajohansson

 

 

 

Jag skrattar aldrig så mycket som när jag är med ungar. Min egen eller andras. Det är liksom raka puckar hela tiden. Kaoset ligger i luften.  Det händer alltid något som man kan dra på smilbanden åt. Om man väljer att se det ur den synvinkeln. Kreativitet som flödar. Jag skulle ju kunna se det som drygt djävulskap som bara ställer till det för mig. Men GUD SÅ DRYGT DET VORE!