Tomten


 
På julafton ställde vi givetvis ut gröt till den efterlängtade tomten. Även en skinkmacka tyckte de små att den rödklädde kunde få.
 
 
Efter en lång väntan smög vi ut och spejade efter spår. Och tro det eller ej. Gröten var uppäten. Mackan likaså.
Men nu börjde det anas en viss irritation. Varför hade tomten ätit av maten utan att komma med klappar?!! Är tomten girig?
 Vi gick in och åt av mammas/ mormors julbord. För att dämpa irritationen.
 
 

.
Och sen kom han då. Denna efterlängtade tomte som först höll på att skrämma livet ur de små, men som sedan var en riktig hjälte och världens snällaste.
 
Ja, slutet gott. Allting gott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0