mariecarinajohansson

 

Ibland blir jag så himla mallig!

 

Eller... jag blir det ganska ofta, faktiskt.

 

För jag har det liksom så bra. Jag har en alldeles egen och perfekt liten sötunge, snygg-Jesper är min kille, jag har köpt ett tokcharmigt hus. Dessutom har jag ett mycket roligt jobb. Det kan nog inte bli bättre, tänker jag.

 

Men ack så fel jag kan ha. För när Stella hjälper Jesper att baka bröd hemma i köket är det nästan så att hjärtat vill slå dubbla lyckoslag. Jag får hålla mig i fönsterkarmen så att jag inte tuppar av i stunden. För det vore ju onödigt. Och inte direkt lyckosamt. Att jag skulle ligga avsvimmad på köksgolvet och se ut som en döing.