mariecarinajohansson

Phu...nu har jag fått upp huvudet ovan vattenytan igen. Det har varit en hektist period den senaste tiden. Utvecklingssamtal, konferenser, heltidsarbetet, vara mamma och partner och allt det där. Ni vet. Ibland får man prioritera de levande tingen och så får livet i cyberrymden liksom gå i dvala.

 

Men nu ska vi se om jag kan få till den här bloggen igen.

 

I alla fall så har hösten kommit och vi har arbetet hårt med att ta hand om alla våra äppeln. Det har gått ganska dåligt faktiskt. Äppelmusten exploderade i frysen, äppelmoset jäste och de äpplen som vi har kvar har blivit attackerade av råttor och även av råttgift.
 Man skulle kunna använda ordet katastrof om vår hantering av äpplena. Men så hårda väljer vi inte att vara utan vi tar till ordspråket: Man lär så länge man lever.

 

Nästa år ska musten i plastflaskor eller så så skippar vi infrysningen, moset ska sockras väl eller hamna i frysen och råttorna ska vara utrotade!