mariecarinajohansson

"Vita har alltid sånt besvär med att fundera på om de är tillräckligt lyckliga". Så lyder ett uttryck av ett hembiträde i boken The Help (eller Niceville som den heter på svenska) som handlar om svarta hembiträden i USA på 60-talet.

Och visst stämmer det ibland. Att vi har en benägenhet att ständigt ifrågasätt vår tillvaro, att liksom söka efter fel och brister som som vi kan rätta till innan vi kan bli lyckliga på riktigt. Jag tror nog att vi svenskar ibland har fullt upp med att sträva framåt, uppåt och skapa nytt. Istället för att stanna upp, se vad vi har och passa på att njuta av det.

 

Det finns ett ordspår som lyder: "Vi är inte bara här för att försörja oss. Vi är här för att berika världen"

(Woodrow Wilson)
 

Jag tänker att vi berikar världen när vi berikar oss själva. Med alla sinnen. Att se de olika årstiderna slå ut, se barnens små framsteg, känna lukten av nybakat bröd, lyssna på musik och njuta av berikande samtal. För har vi sinnesro att njuta av de små sakerna, får vi nog energi att berika världen med egna små påhitt. Som att baka det där goda brödet, leka med barnen, sjunga visor, ringa eller möta vänner för en god pratstund.

 

Ni vet Ernst Kirsteiger? Jag gillar honom. Men jag vet att många  inte gör det. Han provocerar många. Han kan ju få det dödaste föremålet att vara spännande, mysigt eller levande. Han har sagt i en intervjuv att: - "Jag vet att jag provocerar. För det är provocerande att vara lycklig! "

 

Det är ju helt galet! Jag gillar ialla fall att vara lycklig.