mariecarinajohansson

Jag har turen att vara tredje genarationen krutgumma. Eller jag hoppas jag blir det i alla fall. Jag får analysera livet och vad jag åstadkommit med det när jag blir gammal.. Jag har generna för det i alla fall.

För mormor Margit tog sitt pick och pack när hon var nitton år och vandrade över de norska fjällen in i Sverige. Hon hamnade i Adolfström vid vägs ände och gifte sig med morfar. De fick tre barn, och tog hand om flera fosterbarn. Så brann huset upp. Då byggde de ett nytt. Mormor blev en hejare på att fiska, rensa fiskar och flå ripor. Hon blev världens bästa mormor som lärde mig fuska med finess och gav mig den finaste trollnäsan. Som nu Stella också fått.

Mamma tog sitt pick och pack när hon var åtta år och flyttade till sin skolfröken. Det fanns ingen skola för mamma i Adolfström. När hon blev större mjölkade hon kossorna med håret på rullar under hårnätet innan hon for på dans. Hon dräpte hönor genom att hugga av huvudet på dem för att se de springa huvudlösa omkring, ordagrant som galna höns. Hon träffade pappa, de byggde hus och fick tre barn. Mamma fostrade oss, tog hand om huset och hunden. Hon är en hejare på att baka tunnbröd och ordna saker. Hon är världens bästa mormor till Stella. Och hon har lärt mig konsten att laga mat och baka, och hon har gett mig modet att våga tro att allting ordnar sig.

Det ska bli spännande att se vad jag ska lära Stella. Det är skönt att veta att vi i alla fall inte är några mesar, vi Johanssons kvinnor. Så något vettigt borde jag kunna ge min lilla, starka unge.