Självsäkra barn
Jag har varit på en föreläsning om hur man kan tänka för att uppfostra självsäkra barn.
Det var intressant. Jag tänkte dela med mig av vad jag fick höra och krydda med lite saker från lärarutbildningen.
Dessa begrepp behandlades:
Tid
Att ge sina barn tid. Idag umgås barn och deras föräldrar i genomsnitt cirka 6 minuter per dag. (!!!) Det gills inte att man är i samma rum som sina barn. Utan barnen förtjänar att få föräldrarnas odelade uppmärksamhet. Att föräldrarna tar sig tid att lyssna och känna av sina barn. Hur mår de? Prata kring dagen? Leka tillsammans. Umgås på barnens premisser. Inte bara ta om hand utan att också göra det barnen vill göra tillsammans med sina föräldrar.
Bekräfta egenskaper och känslor
Barnens behöver få sina känslor och egenskaper bekräftade av sina föräldrar. Att få höra sina föräldrar säga: "Vad du är generös som delar med dig". Eller: "Jag förstår att du blir ledsen när jag inte hinner läsa för dig".
Barnen behöver få bekräftelse, inte tillrättaviselser, lösningar eller goda råd som svar. Det känns som ett vanligt föräldratics ( och lärartics) att ständigt vilja ge barnen råd och lösningar. Men oftast blir det ju bara värre när någon ska lösa ens problem istället för att försöka förstå.
Under min utbildning stötte jag på ett tips om ett förhållningssätt gentemot mina elever i skolan. Men det passar lika bra för mig som förälder. Vi kan kalla det "fem på en", och med det menas att på varje tillrättavisning av barnet eller benämning av något negativt som barnet gör som exempel Nej!, Gör inte så! Nu ska du lyssna, Sluta kleta!...så ska man först ha uppmärksammat fem positiva egenskaper eller handlingar som barnet gör. "Vad bra du är på att knyta skorna." "Vad bra att du stiger upp på en gång när väckarklockan ringer" " Vad du lyssnar bra"...Det finns hur mycket positivt som helst att uppmärksamma. Men oftast säger vi inte det positviva till barnen utan bara det negativa. Det är konsitigt och dåligt. För barn utvecklar det som förväntas av dem. Får de bara höra negativa saker om dem så tror de till slut att de bara kan göra negativa saker. Då blir de inte självsäkra individer.
Gränssättning
Barnen ska veta att de kan lita på sina föräldrar. När mamma eller pappa säger nej, så är det det som gäller. Det ska inte gå att tjata sig till ett ja. För är man tydlig med att när jag säger nej så är det så, så betyder det också att barnen vet att de kan lita på att ett ja är ett ja. (och man ska inte ändra sig vid ett ja heller!) Att sätta gränser är att visa barnen att de kan lita på en. Men barn ska också kunna resonera sig fram till ett svar, men då ska man som förälder se till att ha sagt: "Jag kan inte svara på det nu. Jag måste fundera." Det kan vara det bästa svaret i många situationer. För då har man möjligheten att ge ett bra och genomtänkt svar.
Begränsa mediaexponerningen
Barn upp till tonåren mår bäst av att deras användning av tv och dataspel begränsas till en timme per dag. Och det är bättre att barn ser tv-program där det är enklare grafik och lugnare tempo (och självklart inget våld eller annat opassande vuxentjafs.) Det går visst att se skillnad på "Bolibompa barn" och "Cartoon network barn" i skolan. Cartoon network barnen är mer uppspeedade.
Begränsa aktiviteterna
Barnen behöver inte en massa aktiviteter på sin fritid. Utan de behöver vara fria att använda sin tid. Att vara hemma med sina föräldrar, att få leka i lugn och ro och att få umgås med sin familj har barnen ett större behov av än att vara ute på olika aktiviteter.
Anknytning
Summan av det hela var att man ska umgås mycket med sina barn. Ge dem tid och bekräftelse så att de aldrig behöver tveka på att mamma eller pappa älskar dem och deras personligheter.
Jag vill okså tipsa om den här bloggen: http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/
Hon som skriver är beteendevetare och arbetar med barn och vuxnas relationer. Kloka tankar från en som vet vad hon skriver om.
Det var intressant. Jag tänkte dela med mig av vad jag fick höra och krydda med lite saker från lärarutbildningen.
Dessa begrepp behandlades:
Tid
Att ge sina barn tid. Idag umgås barn och deras föräldrar i genomsnitt cirka 6 minuter per dag. (!!!) Det gills inte att man är i samma rum som sina barn. Utan barnen förtjänar att få föräldrarnas odelade uppmärksamhet. Att föräldrarna tar sig tid att lyssna och känna av sina barn. Hur mår de? Prata kring dagen? Leka tillsammans. Umgås på barnens premisser. Inte bara ta om hand utan att också göra det barnen vill göra tillsammans med sina föräldrar.
Bekräfta egenskaper och känslor
Barnens behöver få sina känslor och egenskaper bekräftade av sina föräldrar. Att få höra sina föräldrar säga: "Vad du är generös som delar med dig". Eller: "Jag förstår att du blir ledsen när jag inte hinner läsa för dig".
Barnen behöver få bekräftelse, inte tillrättaviselser, lösningar eller goda råd som svar. Det känns som ett vanligt föräldratics ( och lärartics) att ständigt vilja ge barnen råd och lösningar. Men oftast blir det ju bara värre när någon ska lösa ens problem istället för att försöka förstå.
Under min utbildning stötte jag på ett tips om ett förhållningssätt gentemot mina elever i skolan. Men det passar lika bra för mig som förälder. Vi kan kalla det "fem på en", och med det menas att på varje tillrättavisning av barnet eller benämning av något negativt som barnet gör som exempel Nej!, Gör inte så! Nu ska du lyssna, Sluta kleta!...så ska man först ha uppmärksammat fem positiva egenskaper eller handlingar som barnet gör. "Vad bra du är på att knyta skorna." "Vad bra att du stiger upp på en gång när väckarklockan ringer" " Vad du lyssnar bra"...Det finns hur mycket positivt som helst att uppmärksamma. Men oftast säger vi inte det positviva till barnen utan bara det negativa. Det är konsitigt och dåligt. För barn utvecklar det som förväntas av dem. Får de bara höra negativa saker om dem så tror de till slut att de bara kan göra negativa saker. Då blir de inte självsäkra individer.
Gränssättning
Barnen ska veta att de kan lita på sina föräldrar. När mamma eller pappa säger nej, så är det det som gäller. Det ska inte gå att tjata sig till ett ja. För är man tydlig med att när jag säger nej så är det så, så betyder det också att barnen vet att de kan lita på att ett ja är ett ja. (och man ska inte ändra sig vid ett ja heller!) Att sätta gränser är att visa barnen att de kan lita på en. Men barn ska också kunna resonera sig fram till ett svar, men då ska man som förälder se till att ha sagt: "Jag kan inte svara på det nu. Jag måste fundera." Det kan vara det bästa svaret i många situationer. För då har man möjligheten att ge ett bra och genomtänkt svar.
Begränsa mediaexponerningen
Barn upp till tonåren mår bäst av att deras användning av tv och dataspel begränsas till en timme per dag. Och det är bättre att barn ser tv-program där det är enklare grafik och lugnare tempo (och självklart inget våld eller annat opassande vuxentjafs.) Det går visst att se skillnad på "Bolibompa barn" och "Cartoon network barn" i skolan. Cartoon network barnen är mer uppspeedade.
Begränsa aktiviteterna
Barnen behöver inte en massa aktiviteter på sin fritid. Utan de behöver vara fria att använda sin tid. Att vara hemma med sina föräldrar, att få leka i lugn och ro och att få umgås med sin familj har barnen ett större behov av än att vara ute på olika aktiviteter.
Anknytning
Summan av det hela var att man ska umgås mycket med sina barn. Ge dem tid och bekräftelse så att de aldrig behöver tveka på att mamma eller pappa älskar dem och deras personligheter.
Jag vill okså tipsa om den här bloggen: http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/
Hon som skriver är beteendevetare och arbetar med barn och vuxnas relationer. Kloka tankar från en som vet vad hon skriver om.
Kommentarer
Trackback
