Some action, please!
Jag gillar action.
Ni vet, när hen känner sig så där totalt uppslukad av något för det går så fort, är så jobbigt, spännande eller bara så hisnande pirrigt.
Som att åka skidor jätte fort ner för berget. Och jag måste hålla tungan rätt i mun och benen stadiga för att inte ramla av vindraget och stötarna.
Eller som att orka springa långa distanser ganska fort, och jag måste fokusera på min egen andning för att hitta mitt flow. Borra ner hakan i bröstet och stirra ner i marken för att orka uppför de branta backarna och stå emot tristessen efter att ha sprungit alldeles för långt.
Eller att hoppa ner i simbassängen tidigt, tidigt på morgonen och simma längd efter längd, känna vattnet glida undan efter magen, få göra mig så stor som möjligt genom att sparka stora grodsparkar med benen och rita stora solfjädrar med armarna.
Rörelsen ger action! Och efteråt är kroppen och knoppen i total harmoni. Den känslan är det inte mycket som slår.
Ni vet, när hen känner sig så där totalt uppslukad av något för det går så fort, är så jobbigt, spännande eller bara så hisnande pirrigt.
Som att åka skidor jätte fort ner för berget. Och jag måste hålla tungan rätt i mun och benen stadiga för att inte ramla av vindraget och stötarna.
Eller som att orka springa långa distanser ganska fort, och jag måste fokusera på min egen andning för att hitta mitt flow. Borra ner hakan i bröstet och stirra ner i marken för att orka uppför de branta backarna och stå emot tristessen efter att ha sprungit alldeles för långt.
Eller att hoppa ner i simbassängen tidigt, tidigt på morgonen och simma längd efter längd, känna vattnet glida undan efter magen, få göra mig så stor som möjligt genom att sparka stora grodsparkar med benen och rita stora solfjädrar med armarna.
Rörelsen ger action! Och efteråt är kroppen och knoppen i total harmoni. Den känslan är det inte mycket som slår.
Kommentarer
Trackback
