mariecarinajohansson

”Det är bra att ha tråkigt”. Det brukar mamma säga till mig när jag var liten.

En dag när jag och Stella stod och tittade på blomman i fönstret slog det mig att det här är att leva. Vi hade stått där vid fönstret och tittat och tittat på blomma. Till slut kändes det ganska tråkigt. Så vi började titta ut istället. Och vi tittade och tittade...och tittade. Det fanns hur mycket som helst att se därute. Och det var då det slog mig att när jag har gott om tid, och inte har planerat något eller har tagit på sig något att göra, då lever jag. Att bara vara och ta in allt runt omkring och se allt fint.

Har läst i tidningen om att den moderna tekniken kan göra att vi inte utvecklar vår empati. För det är en förmåga som tar tid och behöver lugn och ro för att utvecklas. Den tiden eller lugnet försvinner när vi ständigt kan koppla upp oss på internet, prata i telefon eller ”leker” med våra smartphones. Det är läskigt. Kommer människan att bli elakare i och med teknikens framgång?

Artikeln tar upp att när man använder sig av dessa tekniska medel så får man direkt stimulans och behöver inte fundera, reflektera eller försöka minnas något. Det är bara att leta rätt på informationen. Den moderna tekniken gör att vissa förmågor tränas, som att snabbt kunna skifta fokus och att skumma texter för att leta rätt information. Andra förmågor tränas inte och utvecklas därmed inte, som kritiskt tänkande, reflektion eller fantasi. I texten står det att det kan finnas ett samband mellan att det idag är fler barn som behandlas för adhd, fler ungdomar känner sig deprimerade och fler självmord begås. Detta är konstigt när vi har det så gott ställt i Sverige, men det kan bero på att nästan varenda unge har en smartphone. Och det finns studier som visar på samband mellan intensiv mobilanvändning och sömnsvårigheter, stress, depressioner.

Man borde kanske fundera mera på om utveckling alltid är god.  I Sverige upplever jag att det är som ett mantra: det som är nytt är bra. Det som är gammal ska fort bytas ut. Men kanske är det gamla bra ibland och att det är nyttigt att bara låta saker och ting vara. Så att vi stävar efter att vara nöjd med tillvaron.

Jag funderar lite mer på det mamma sa, att det är bra att ha det tråkigt ibland. Att ha tråkigt är att också ha det lugnt och rofyllt. Då utvecklas empatin enligt artikeln. Så är det nog därför jag blev så himla känslig. Jag har haft mycket tid till att känna. Och nu när jag jobbar som mamma så har jag chansen att ha det rofyllt tillsammans med S:et. Det är då jag hinner se och känna allt det fina!