Man kan inte bli annat än förtvivlad!
Jag läser idag en recension om Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” om privatiseringen av den svenska tågtrafiken. Ett resultat av privatiseringen är att vi numera har något som kallas snökaos i Sverige. Ett begrepp som inte använts tidigare av svenska medier trots att vi haft betydligt kallare och mer snörika vintrar, för att inte tala om sämre tåg. Men numera har vi alltså snökaos i Sverige. Beroende på att tågen inte tar sig fram. Men enligt författaren är det inte vädret som är problemet. Det är så att säga för många kockar som lagar soppan, och precis som ordspråket säger om soppan blir det ett sämre resultat med för många aktörer även i tågtrafiken. Efter att järnvägen privatiserades är det öppet för olika aktörer att tjäna pengar på tågtrafiken. Olika aktörer sköter olika delar av järnvägen: ett holländskt företag sköter underhållet av banan samtidigt som eventuella fel ska fixas av det statligt ägda aktiebolaget Infranord, underhållet av tågen sköts av tre olika företag som är ägda av riskkapitalbolag som i sin tur hyr in bemanningsföretag, sen tävlar SJ, Veolia (franskt) och Deutsche Bahn (tyskt) om vi resenärer. Det är en oreda och alla vill tjäna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. För nästa år kan ju arbetet gå till någon annan aktör, och då gäller det att ha tjänat pengar, så mycket pengar som möjligt. Därför sker inte en långsiktig satsning på järnvägsskötseln. Det är det här som skapar snökaoset. Ingen vill ta hand om tåget eller rusta upp det så det klarar olika väder och hög belastning under långt tid. Alla vill bara tjäna pengar. Det gör mig förtvivlad!
Det här är inget nytt. Carema gör samma sak med våra äldre. De som man egentligen inte ska tjäna pengar på utan bara slösa pengar på. Men Caremas styrelse vill tjäna så mycket som det går. Därför drar de in på maten, därför drar de in på blöjor och därför drar de in på personaltätheten.
Många friskolor gör samma sak med våra barn. De som man egentligen inte ska tjäna pengar på utan bara slösa pengar på. Men många av friskoleägarna vill tjäna så mycket pengar som möjligt på våra barn. Därför ljuger man om elevernas utveckling för att sätta sin skola i bättre dager, därför ger man glädjebetyg och därför minskar man på lärartätheten. Det är inte bra vård av äldre eller kunskap till våra barn som är den drivande faktorn. Pengar är det. Det gör mig förtvivlad!
Det råder alltså inte bara snökaos i Sverige, det är kaos här och var. Framförallt i att det som ska driva oss framåt är pengar, privatisering och egocentrism istället för omtänksamhet, en stor offenlig sektor och kollektivet. Amartya Sen (nobelpristagare i ekonomi) skriver i sin bok ”Utveckling som frihet” att privatisering av alla delar av samhället inte leder till frihet. Att låta staten ta hand om skolan och vård ger frihet. För om alla är friska och har kunskap kan alla också bli fri. Tänk att Sverige inte värnar om frihet för alla. Det gör mig förtvivlad!
