Ibland är livet allt bra snällt mot en!

Det går ett sådant där lyckorus genom kroppen.
Bebisen sover, jag får krypa upp i soffan och läsa "Liftarens guide till galaxen" och dricka glögg och äta peppisar. Det är lugnt, mysigt och alldeles bekymmerslöst.



Ibland är ensamheten bästa sällskapet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0