mariecarinajohansson

Halloj och god fortsättning! Vi har haft en mysig jul i söder. Förutom frånvaron av snön! Det är märkligt att fira jul med gröna gräsmattor. Men lika glad har Stella varit, för hon har blivit omhuldad av släkten på sin pappas sida.

Nu har vi haft andningspaus hemmavid innan vi far till inlandet och firar in nyåret med min familj. Jag passat på att göra skidpremiär.Det är lika fantastiskt varje år! Kroppen blir som en maskin, svetten rinner i uppförsbackarna, det susar i öronen i nedförsbackarna och på flacken kan man kan speja efter tokstarka pensionärer i spåret eller fåglar i skogen.



Den här lilla julklappen följer oss över land och rike. Hon förgyller alla dagar, så att de känns som julafton.

Nu far vi söderut till gammelmormor. God jul på er! Och  glöm inte bort att bara ligga i soffan och pilla er i naveln och titta på allt julfint.

"Man mår alltid bra efter att man har konstruerat något". Citat Jesper. Och visst är det så. När händerna fått skapa blir själen lugn. Det ska bli sängbord. Materialet är gamla spånskivor som förr tjänstgjorde som hyllplan i vår garderob. Den som spar hon har.

Stella har testat backarna i sin nya pulka. Inga problem!





Och så testade hon att gå på snön. Gisk så där. Men lika gla´ för det va hon.

Grabbarna och jag kavlade upp ärmarna och tog oss an att bygga pepparkakshus. Alfons stod för designen, jag var byggnadschef, Olof kontollerade detaljerna och Stella var maskot.


Det är fantstiskt att se barn när de är fokuserade på något. Världen runt  dem existerar inte.


Pepparkakshus modell 2011.

När jag får lite tid över tar jag ibland fram penseln och målar lite.
Tänk att få vara en fjäril! En super piffig varelse som svävar runt mellan tjusiga och väldoftande blommor.

Igår var jag frisör. För första gången sen Stella föddes lämnade jag henne och drog iväg på egen hand. Gud, så skönt. Jag kunde fokusera på en sak utan att bli avbruten av att någon ville suga på mina behag. Jag fick mitt hår fixat också. Jag har gått omkring med en redig utväxt (som ni ser) men nu är jag snygg som attans.

När jag kom hem efter fyra timmar kändes det som att S:et vuxit flera centimter och blivit ett stort barn. Men hon krympte under natten för i morse var hon samma lilla älskade skrutt.

Det går ett sådant där lyckorus genom kroppen.
Bebisen sover, jag får krypa upp i soffan och läsa "Liftarens guide till galaxen" och dricka glögg och äta peppisar. Det är lugnt, mysigt och alldeles bekymmerslöst.



Ibland är ensamheten bästa sällskapet.

Jag vet inte vad det är med tidningspapper, men jag tycker det är väldigt snyggt! Så årets julklappar får tidningspapper kring sig. Jag har försökt hitta sidor med artiklar som passar den som skall få paketet. Så till ni som får en klapp, ha inte får brottom att slita upp paketet.

Så har granen flyttat in hos oss och fått på sig lite tingeltangel. Den är så fantastiskt fin min gran. Den är ingen perfekt disneygran, utan helt naturlig. Med lite glest mellan grenarna, klädd med finkulor från förr med lite fulare kulor i plast. Dessutom är det är barr runt hela vardagsrumsgolvet och jag sticker mig på den när jag ska försöka ge den vatten. Men det gör inget för den står och glimmar och skänker mig en känsla tjusighet. 

Jag har ju kommit tillbaka till Kramfors men tänker tillbaka på hur mysigt det var hemma. Det är som något speciellt att bränna hem med bilen efter byvägen. Oftast möter man bara en eller två bilar, sen när man tar avfarten mot huset måste man växla ner och sakta ner så att man inte slår huvudet i taket när man svischar fram på grusvägen.



Hemma är det alltid något som händer. Som att strömmen går så att vi får laga Stellas mat på gasolköket.

Eller så kan man svänga ihop en dörrkrans. Grankvistar finns det hur mycket som helst av eftersom vi bor i skogen. Och mamma har det mesta i sina pysselgömmor.


Eller så kan man baka chokladmuffins med syster och barn.


Gissa om de blev goda!?

 

Jag läser idag en recension om Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” om privatiseringen av den svenska tågtrafiken. Ett resultat av privatiseringen är att vi numera har något som kallas snökaos i Sverige. Ett begrepp som inte använts tidigare av svenska medier trots att vi haft betydligt kallare och mer snörika vintrar, för att inte tala om sämre tåg. Men numera har vi alltså snökaos i Sverige. Beroende på att tågen inte tar sig fram. Men enligt författaren är det inte vädret som är problemet. Det är så att säga för många kockar som lagar soppan, och precis som ordspråket säger om soppan blir det ett sämre resultat med för många aktörer även i tågtrafiken. Efter att järnvägen privatiserades är det öppet för olika aktörer att tjäna pengar på tågtrafiken. Olika aktörer sköter olika delar av järnvägen: ett holländskt företag sköter underhållet av banan samtidigt som eventuella fel ska fixas av det statligt ägda aktiebolaget Infranord, underhållet av tågen sköts av tre olika företag som är ägda av riskkapitalbolag som i sin tur hyr in bemanningsföretag, sen tävlar SJ, Veolia (franskt) och Deutsche Bahn  (tyskt) om vi resenärer. Det är en oreda och alla vill tjäna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. För nästa år kan ju arbetet gå till någon annan aktör, och då gäller det att ha tjänat pengar, så mycket pengar som möjligt. Därför sker inte en långsiktig satsning på järnvägsskötseln. Det är det här som skapar snökaoset. Ingen vill ta hand om tåget eller rusta upp det så det klarar olika väder och hög belastning under långt tid. Alla vill bara tjäna pengar. Det gör mig förtvivlad!

 

Det här är inget nytt. Carema gör samma sak med våra äldre. De som man egentligen inte ska tjäna pengar på utan bara slösa pengar på. Men Caremas styrelse vill tjäna så mycket som det går. Därför drar de in på maten, därför drar de in på blöjor och därför drar de in på personaltätheten.

 

Många friskolor gör samma sak med våra barn. De som man egentligen inte ska tjäna pengar på utan bara slösa pengar på. Men många av friskoleägarna vill tjäna så mycket pengar som möjligt på våra barn. Därför ljuger man om elevernas utveckling för att sätta sin skola i bättre dager, därför ger man glädjebetyg och därför minskar man på lärartätheten. Det är inte bra vård av äldre eller kunskap till våra barn som är den drivande faktorn. Pengar är det. Det gör mig förtvivlad!

 

Det råder alltså inte bara snökaos i Sverige, det är kaos här och var. Framförallt i att det som ska driva oss framåt är pengar, privatisering och egocentrism istället för omtänksamhet, en stor offenlig sektor och kollektivet. Amartya Sen (nobelpristagare i ekonomi) skriver i sin bok ”Utveckling som frihet” att privatisering av alla delar av samhället inte leder till frihet. Att låta staten ta hand om skolan och vård ger frihet. För om alla är friska och har kunskap kan alla också bli fri. Tänk att Sverige inte värnar om frihet för alla. Det gör mig förtvivlad!

När jag var ute och promenerade så började jag fundera på att mitt köpbegär blivit större. För jag har upptäckt att nu när jag nästan varje dag promenerar genom stan och tittar i skyltfönstren så är det många saker som jag känner begär efter.

Men jag kom fram till det är skillnad på att känna begär och att ha behov. Det jag har behov är saker som inte kostar pengar. Naturen, socialt umgänge och utmaningar... När jag får dessa behov tillfredställda känner jag inte begär efter annat.

Min slutsats som jag kom fram till innan jag skulle gå in och sätta på kaffet är: Begäret kommer av yttre påverkan. Behoven kommer inifrån. Därför kan jag välja att undvika situationer som väcker begäret. Om jag vill.

Så är julgranen huggen! Jag, pappa och Stella for på julgransjakt och hittade en jätte fin julgran. Klockan halv nio på morgonen var vi ute och det var fortfarande mörkt. S:et tog sig en tupplur så jag parkerade henne på skoterspåret.

Hemma på Slåttan är det vackert så det förslår!  Jag är hemma hos mamma och pappa och S:et får uppleva riktig mysvinter. För här har vintern kommit och vi kan göra så mycket roligt. Som att sparka, åka pulka, höra snön knastra under skorna, spana efter djurspår i skogen...

Under mina dagar i Umeå har jag träffat många av mina bästa vänner. Mina vänner  tillhör också min familj. Vänner är ju den familj som man valt själv. Och de har valt mig. Det tycker jag är något fint!

Jag har också läst någonstans att vänner gör en till en bättre person. För med dem är inte acceptansen lika stor som inom familjen.  Man måste försöka mer och bjuda på sig själv. Mina vänner utvecklar mig mycket.  De är inspirerande på många olika sätt. Jag tänker att olika vänner är viktiga på olika sätt. Vissa är jag mer lik och vi delar intressen och kan puscha varandra att utöva intresset mer. Andra är mer olik mig och öppnar upp min värld och gör att jag får se och ta del av saker jag inte annars skulle ha fått se.

Att det är skillnad med familj och vänner är väl det som gör att man behöver båda. Familjen är tryggheten att oavsett vad man gör så är man älskad. Vänner är en relation som behöver underhållas mer aktivt och det gör att att vi utvecklas.

Så har jag varit "hemma" i Umeå över helgen. Det var så mysigt att rulla in över tegsbron och på sätt och vis komma hem. Vi har bott hos min ena syster och min andra syster var också på besök hos henne. Så vi har haft en liten förjul tillsammans. Det var full fart på barnen och en massa god mat. Precis som det ska vara!

Jag älskar att få brev! Det är som att få paket. Men istället för en grej innanför paperet finns där en personlig hälsning. Ord som visar på omtanke.



Så jag blev glad när detta damp ner på hallmattan. Inte vilket brev som helst utan på finaste papper från Florens, från den finaste Marie.


Jag blev så till mig och kunde inte förmå mig att svara. Istället har jag gått och tittat på brevet och läst det flera gånger under flera dagar. Och kännt mig speciell.



Så tillslut var jag redo att skriva ett svar så tog jag fram mitt brevpapper som jag köpt för flera år sedan, medan jag fortfarade bodde hemma hos mamma och pappa. Det är över 11 år sedan. Den som spar hon har.

Jespers pepparkakor är de godaste som finns! Vi bakade några i helgen och doften av pepparkakor har hängt kvar i hos oss i flera dagar. Snacka om att man blir glad när man kommer in i köket och möts av pepparkaksdoft.

Jag äter ganska många pepparkakor per dag. Känner mig lite som Björne.  I dag har jag ätit så många att jag fick ont i magen. Men jag var tvungen att ta mig en hög med peppisar och ett glas mjölk när jag kurade ihop mig i soffan och playade årets julkalender.




Jag ger er  några rader från en julsång som jag och Stella sjunger om dagarna. För den passar så bra in till bilderna på julbak och julstök. Den heter "Det bästa med julen".

"Det bästa med julen som jag vet, det är inte julmat och alla paket.
Det är när man stökar och pyntar i husen, och julkvällen när vi tänt alla ljusen."

Här har det gjorts julgodis så det stått härliga till! Jag och Stella bjöd in Maria, Tilde och Stina på julgodistillverkning. Det var ett varmt, kletigt, skrattigt och härligt kaos i mitt kök när vi tillvekade nötnougat och tryfflar.