Det kan vara så evinnerligt skönt att komma hem till huset på kvällarna. Det är lite ensligt, stilla och fridfullt. Förutom Stella som surrar konstant och frågar: -”Varför då?”,  hela tiden.
Vi har så mycket utrymme för oss själva här. Det är en bit bort till grannarna och ännu lite längre bort till stan och pulsen som finns där.

Men vissa dagar är det stressande. Helst det första året som vi bodde här. Ibland kan det kännas som att livet med all rörelse pågår utan mig. Kulturevenemang, politiska samtal, feministiska diskussioner, gruppträning på gymmet, nära till shopping, ...

Andra dagar är det lugnande. Allt som rycker i mig och säger: Gör det här! Eller det här! Eller det där!  Det är bortskalat. Istället för att gå på kulturevenemang tar jag mig tid till att måla, läsa böcker eller sy. De politiska samtalen har jag med min bäste diskussionspartner Jesper, de feministiska diskussionerna har jag inte löst ännu, men gruppträningen har blivit lagträning och så förstås den egna träningen ute i naturen.

Men jag har inte helt vant mig vid att vara lantis. Som alltid finns det två sidor av samma mynt. Helst vill jag att båda ska kunna vara vända uppåt så att jag själv kan välja när jag vill ha stadslivet eller lantlivet.

Men hur som helst gör det mig gott att bo så här just nu. Att få känna av den här livsstilen och få komma ner i varv. Jag tror faktiskt att det kan vara så här jag vill ha det.

 Jag har gått omkring coh varit sugen på skaldjur i flera veckor nu. Så råkade jag se på tv att det visst är säsong för musslor nu. Ett tecken! Här måste det ätas musslor. På fransk vis: Musslor kokta i vin och grädde.

 

Så vi bjöd hem några vänner i lördags, åt musslor, doppade det långjästa brödet i gräddsåsen och sätt sedan bänkade framför mellon med kritiska öron och satte poäng på låtarna.

 

Det blev en sådan där trevlig, god och fin lördagseftermiddag- och kväll.

 

 

Jag tänkte tipsa er om ett superenkelt och väldigt saftigt recept på baguetter.  Vi doppade det i såsen till maten och vi har gjort utflyktsmackor av det. Att det är långjäst är själva hemligheten. Det är även det som är så skönt. Då kan man röra ihop degen och sedan lämna den åt sitt öde. Till en halvtimme innan man ska äta dem. Jag bryr mig inte så hårt på jästiden, om det blir det 3 h eller 5 h spelar inte någon roll.

 

Långjästa baguetter

6 bröd

Tillagningstid: 45 minuter + 4 1/2 timmar jästid.

• 1/2 liter iskallt vatten
• 12 1/2 dl vetemjöl special
• 15 g jäst
• 2 tsk salt
• extra mjöl till utbakning

• Arbeta vatten och mjöl kraftigt i maskin eller med elvispens degkrokar i tio minuter. Smula i jästen och arbeta ytterligare ett par minuter, häll därefter i saltet och blanda i två minuter till. Täck degbunken med plastfolie och fäst med en gummisnodd längs kanten.
• Låt degen jäsa cirka fyra timmar.
• Sätt ugnen på 250 grader. Häll ut den färdigjästa degen på mjölat bakbord, dela den i sex remsor, som vrids och lyfts över på mjölad plåt. Dofta över mjöl och låt jäsa cirka 30 minuter under bakduk.
• Ställ en form med några isbitar i ugnen och grädda baguetterna i cirka 20 minuter tills de får fin färg och skorpa. Låt svalna på galler utan bakduk.
• Tips! Degen kan sättas på festdagen och bakas ut strax innan gästerna kommer. Är det ont om tid kan bröden bakas i förväg, och frysas.

Efter en hektisk vecka så kom då denna efterlängtade helg. 

Som varit störtskön!

 

Vi har varit på utflykt i skogen med varm choklad och skinkmackor i ryggsäcken. Temperaturen är bara kring nollan, så det är riktigt vårväder. Snön töar och vi har byggt oss en snögubbebjörn. Dessutom är det perfekt sparkväder. Jag och Stella har varit ute på en sparktur och lyssnat på vinterfåglarna, lyckligt dragit in avgaserna från skotrarna som kört förbi, och sjungit "Vad du är söt min kära lilla ponny" för hästarna vi mött efter vägen.

 

 

Angående det här med vägar och vilket före det bjuder på. Eftersom vägarna här ute på vischan plogas ganska oregelbundet, så det är rätt så ofta vi sladdar omkring med bilen på mornarna och för att ta mig hem på eftermiddagarna får jag ibland ställa bilen utanför gården. Skotta uppfarten i 20 minuter innan jag kan köra upp och parkera.  Så började min helg i fredags. Det är charmigt, och jag blir påmind om att naturen faktiskt bestämmer över mig. Det är skönt på nått vis.

 

 

 

 

 

Vi har fått en liten poet i huset.

 

Eftersom Stella äter lite som en mus är vi lite fundersamma om hon är förstoppad eller har någon vajsing på magen. Därav har vi ett ökat intresse av det som hamnar i pottan. Inte något vidare glamoröst intresse. Men dock ett ganska så intressant ämne för oss småbarnsföräldrar.

 

Så igår när Stella hade suttit på pottan, skulle Jesper beskriva det något obskyrda föremålet som bajskorven i pottan, för mig: "Den är inte svart", säger han. Det är då det fina i kråksången kommer från Stella:

 

"Nää, inte som himmelen på natten."

 

 

Livet med barn i ett nötskal: Lite skit och en massa fint!

 

Det sprakar i vedspisen. Jesper och Stella ligger på övervåningen och sover.
Jag får vara ensam.

Det är något fint med att få en stund alldeles för sig själv. Tankarna går runt i sakta mak. Jag fastnar på lite allt möjligt men släpper det sedan igen. Det är nästan som att tankarna vill lägga sig till rätta, det som behöver sparar sparas, det andra försvinner.

Egentligen har jag haft mycket tid för mig själv denna vecka. Jag har varit sjuk och legat till sängs i flera dagar. Jag har malt igenom böcker, sovit och tassat omkring här på torpet i nattlinnet. Mitt i allt elände har jag varit tacksam över att jag haft möjlighet att vila när jag är sjuk. Utan att oroa mig för förlorad inkomst, hur Stella mår eller något annat besvärligt. Jag har bara vilat.

Men nu är jag på benen igen. Jag ska hänga med Anna på loppisrunda. Och så ska jag köpa ett stativ till kameran, jag hoppas få ge er lite andra bilder än bara naturbilder som det blivit mycket av på sistone.

 

 

Så har jag fyllt 30. Jag som är en liten fis. Men tydligen är jag vuxen nu. Enligt åldern ialla fall.

Fast den tänker jag fortsätta strunta i. Det bästa med att bli ett år äldre är att bli firad av Jesper.

Hela förra helgen lät han mig ta sovmorgon, han lagade goda frukostar och god mat. Jag behövde bara glida runt i ett skönt välbehag I måndags blev jag även bjuden restaurang, och när vi kom hem knackade det helt plötsligt på dörren. Vi som aldrig får oväntat besök. Hastigt och lustigt blev jag medtagen på bio av min vän Anna.

 

Nu har jobb-barn-hus-träning- vila-karusellen dragit igång igen.

Det är alltid lite som en chock att gå tillbaka till vardagen igen efter en längre stunds ledighet.
Jullovet gick i en väldigt stilla fart och hela familjen skruvade ner tempot på halvfart. Precis så där som man ska göra när man är ledig. Vi hann till och med bli lite less på tystnaden och lugnet. Perfekt! Stella sa till mig innan hon skulle lägga sig en kväll: "Mamma, jag vill gå på min skola."

Antingen tycker hon att vi är lite för tråkiga eller så kände även hon att nu var det dags för lite miljöombyte.

 

Men det är så roligt att jobba. Utmaningarna, att stimulera intellektet och få tydliga bevis på att man åstadkommer något. Dessutom är det så fasligt skönt att komma hem sen.